Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Den här veckan har vi träningsvecka, Aila och jag! Jag har nämligen inte några schemalagda eftermiddagsaktiviteter i skolan, utan kan fritt utnyttja de ljusa timmarna på dygnet - jippi! Passar därför alldeles utmärkt att lägga extra krut på träningen.

För att verkligen komma framåt i träningen under veckan har jag satt upp veckomål för träningen. Dessa består av:

1. Apportering med dirigering: kunna utföra momentet med tävlingsmässiga avstånd

2. Börja sätta ihop "Dumrutan": kunna "sitt under gång"-delen av momentet med godisankare.

3. Sitt i grupp: kunna 1 min med gömd förare.

4. Fritt följ: kunna alla svängar under språng marsch.

Glad i hågen plockade jag med mig koner och skålar ut på förmiddagspromenaden för att kunna träna apportering med dirigering. Detta moment har vi tränat på rätt så länge, men jag har fegat lite med att öka ut avstånden från konen till skålarna (använder oftast skålar med godis i istället för apporter) samt sträckan från konen till mig. Men Aila tycker att det är roligt och brukar oftast snabbt och glatt springa till rätt ställe!

Dags att försvåra träningen helt enkelt. Men tji fick jag! Aila var jätteförvirrad och osäker idag och sprang fel upprepade gånger eller letade ganska länge efter skålarna. Inte alls några snygga och säkra skick. Kan ha haft betydelse att planen var lite bucklig och fläckvis snöig som störde synintrycken, men jag tycker inte att det borde ha försvårat så mycket ändå??

Nåväl, det var bara att anpassa träningen efter dagsformen och göra övningen jätteenkel istället så att Aila fick lyckas, men det tog emot i och med att jag har bestämt mig för att komma nån vart med just detta moment i veckan. Lite senare under promenaden provade vi på en annan liten plan och då gick det klart bättre, kanske finns det hopp trots allt!

Måste bara nämna mitt sido-träningsprojekt som går ut på att lära hästen Carmela att apportera en mjukis-sköldpadda :-) Vi hade första träningspasset idag och jodå, hon har både nosat och nafsat på sköldpaddan i min hand samt nosat på den om den låg på marken. Jag använder mig av klicker i träningen och det är fascinerande hur bra det fungerar även på hästar! Carmela förstår snabbt vad jag är ute efter och tycker framförallt att det är väldigt roligt!