Viltspår - Tjohoo!

I torsdags kom jag hem med en dunk nötblod från skolan. Låter antagligen inte klokt, men vi hade haft en övning i blodtransfusion på ko och det hade blivit en "slatt" över. Läraren frågade således om det fanns någon viltspårsintresserad i gruppen, varpå jag fick med mig det överblivna blodet hem. Visserligen har Aila och jag inte tränat viltspår på väldigt länge, 2 år eller så, men jag tänkte att då kunde det väl vara på tiden. Till saken hör att jag i frysen även har klövar från ett rådjur som min kompis Per sköt i höstas.

Aila blev förstås eld och lågor över idén - viltspår är ju bland det allra bästaste och roligaste den lilla stollaren vet! Ja la ett spår på öppenklassnivå med bloduppehåll och ganska många vinklar, det fick dock bara ligga ca 1 timme. Aila började en aning försiktigt, men la snart i turbon och jag fick upp flåset ganska rejält där jag hastade med bakom. Min vana trogen hade jag även lagt spåret i ganska kuperad terräng (tycker att det hör till att klättra lite då man spårar!). Hennes iver och entusiasm höll i sig spåret igenom och ganska snart var klöven i hennes ägo - jippi! Nöjd fick hon bära den tillbaka till bilen och ligger nu och sussar gott i sin biabädd. Bra för då kan jag i lugn och ro ägna mig åt att läsa på nöt- och fårsjukdomar som vi snart har tenta på.