Tant Aila

Det har bott en liten fartdåre i Aila sedan hon var liten. Hon njuter av att få springa fort, fort och har därför alltid gillat aktiviteter som budföring och agility och skogspromenader där hon får löpa fritt. Sedan en tid tillbaka har jag dock slagits av att hon har dragit ned på takten något. Är hon lös på en skogsstig så travar hon snällt bakom och går hon i koppel så håller hon sig lugnt vid sidan. Ja, hon ger ett mer sävligt och tantigt intryck helt enkelt. Jag tycker heller inte att hon har samma intensitet som förut när vi tränar. Och visst kan det vara skönt när inte allt ska gå i 100 knyck hela tiden, men samtidigt så blir det en påminnelse om att hon börjar komma upp i åren (hon blir 9 år i sommar). Nåja, fortfarande har hon mycket kvar att ge och är väldigt rolig att träna med! Jag måste bara vänja mig vid tanken och anpassa mig till att numera träna med en "tant", antar jag.

Idag har vi hunnit med att träna både agility, spår och lydnad. På eftermiddagen var vi på UHV:s plan med Erica med mysiga tollaren Gimli. Vi körde en agilitykombination med hopphinder, tunnlar, däck och A-hinder. Ett problem som har accelererat är att Aila använder tunnlarna som "kampleksaker" om hon blir osäker när jag skickar henne på en tunnel (ex. om det är en svår sväng fram till tunneln eller två tunnelöppningar som ligger nära varandra). Jag försöker därför träna på att hon ska bibehålla drivet hela tiden, fram till och igenom tunneln och ger ofta snabb bollbelöning direkt efteråt. Det fungerade rätt så bra idag. Erica hjälpte till på nedfarten på A-hindret för att få Aila att kliva på kontaktfältet, en annan akilleshäl... Efter agilityträningen fick Aila gå ett spår som jag hade lagt på fältet intill agilitybanan. Var länge sedan vi tränade fältspår, men hon redde ut det bra. En aning fladdrigt emellanåt, men hon hittade alla pinnar, så jag var jättenöjd.

Sen hem för mat och lite vila och nån timme senare for vi till Uppsala BK som hade öppen träningskväll och jag träffade två klasskamrater bl.a. Aila och jag tränade på kryp (nästan uppe i 4 m nu!), hopp à la lägre klass och läggande under gång. Hon var lugn och fokuserad. Sedan var det dags för skotträning och jag var lite orolig för att hon skulle stimma upp sig. Men min oro visade sig vara obefogad. Aila har aldrig varit så lugn i samband med skott (tant-takter?) och klarade även platsliggningen galant. Känns jätteskönt inför tävlingen nästa helg!