Tant Aila

Det har bott en liten fartdåre i Aila sedan hon var liten. Hon njuter av att få springa fort, fort och har därför alltid gillat aktiviteter som budföring och agility och skogspromenader där hon får löpa fritt. Sedan en tid tillbaka har jag dock slagits av att hon har dragit ned på takten något. Är hon lös på en skogsstig så travar hon snällt bakom och går hon i koppel så håller hon sig lugnt vid sidan. Ja, hon ger ett mer sävligt och tantigt intryck helt enkelt. Jag tycker heller inte att hon har samma intensitet som förut när vi tränar. Och visst kan det vara skönt när inte allt ska gå i 100 knyck hela tiden, men samtidigt så blir det en påminnelse om att hon börjar komma upp i åren (hon blir 9 år i sommar). Nåja, fortfarande har hon mycket kvar att ge och är väldigt rolig att träna med! Jag måste bara vänja mig vid tanken och anpassa mig till att numera träna med en "tant", antar jag.

Idag har vi hunnit med att träna både agility, spår och lydnad. På eftermiddagen var vi på UHV:s plan med Erica med mysiga tollaren Gimli. Vi körde en agilitykombination med hopphinder, tunnlar, däck och A-hinder. Ett problem som har accelererat är att Aila använder tunnlarna som "kampleksaker" om hon blir osäker när jag skickar henne på en tunnel (ex. om det är en svår sväng fram till tunneln eller två tunnelöppningar som ligger nära varandra). Jag försöker därför träna på att hon ska bibehålla drivet hela tiden, fram till och igenom tunneln och ger ofta snabb bollbelöning direkt efteråt. Det fungerade rätt så bra idag. Erica hjälpte till på nedfarten på A-hindret för att få Aila att kliva på kontaktfältet, en annan akilleshäl... Efter agilityträningen fick Aila gå ett spår som jag hade lagt på fältet intill agilitybanan. Var länge sedan vi tränade fältspår, men hon redde ut det bra. En aning fladdrigt emellanåt, men hon hittade alla pinnar, så jag var jättenöjd.

Sen hem för mat och lite vila och nån timme senare for vi till Uppsala BK som hade öppen träningskväll och jag träffade två klasskamrater bl.a. Aila och jag tränade på kryp (nästan uppe i 4 m nu!), hopp à la lägre klass och läggande under gång. Hon var lugn och fokuserad. Sedan var det dags för skotträning och jag var lite orolig för att hon skulle stimma upp sig. Men min oro visade sig vara obefogad. Aila har aldrig varit så lugn i samband med skott (tant-takter?) och klarade även platsliggningen galant. Känns jätteskönt inför tävlingen nästa helg!

Uppvärmning, inte uppvarvning

I eftermiddags var Jenny med Caki och jag med Aila nere på Syltavallen och tränade lite. Det var jättekul att se hur långt Jenny och Caki har kommit och vilken fin attityd och iver söta Caki har inne på planen. De kommer att bli ett ekipage att räkna med, var så säkra!

Jag behöver komma igång ordentligt med tävlingsträningen med Aila. Vi gjorde ett helt katastrofalt försök till det i fredags kväll på Väsby BK. Uppvärmningen blev av sorten hets med tokig tollare och när vi sen skulle våga oss på några moment gick det helt över styr. Aila gnällde och tjuvstartade och studsade vid sidan, flög upp från krypet, ja ni förstår...

Idag ägnade vi oss därför åt uppvärmning modell lugnare och jag tycker att Aila sen hade en helt lagom aktivitetsnivå under fotgåendet och det kändes jättebra. Gäller bara att jag sätter fötterna som jag ska i svängarna. Krypet fungerade också riktigt bra. Måste träna vidare så att hon orkar krypa lite längre dock.

Vi körde även dumrutan, dirigeringsapportering, inkallning och fjärrdirigering med lite varierande framgång. Stadgan fungerade inte bra, medan stå->sitt gick kalas på fjärren, jippi!

Nu i veckan ska vi träna spår och budföring och så ska jag kolla upp om någon brukshundsklubb har platsliggning med skott för det behöver vi öva på. Sen måste jag kolla upp vilka moment som egentligen ingår i lägre-lydnaden, då reglerna har ändrats sen vi var med senast.

Träning med nostalgi

Ikväll var Aila och jag på Fyrfotaplan! Så länge sedan sist och det är alltid en speciell känsla att komma dit. Det var ju på "Fyrfota" som allting började en gång i tiden. Närmare bestämt hösten 1992 då jag gick valpkurs med Charlie, min första hund. Det är så mycket som har hänt sedan dess, men en sak är säker - jag fick ett intresse för livet som jag fortfarande brinner lika mycket för!

Jag hade första kurstillfället på en mixkurs och efter kursintro och teori övade vi på tass- och handtargets. Ett mycket trevligt gäng som jobbade på bra och som det ska bli kul att ha på kurs i vår!

När vi var klara fick Aila komma ut och vi övade på några elitmoment. Vi inledde med rutan som gick fint med target. Farten var dock inte den högsta, men hon kändes mycket säker på sin uppgift och det är skönt! Klämde sedan in några fot-snuttar och Aila höll positionen bra denna kväll. Även tre steg bakåt funkade och hon gled inte ut åt sidan som hon kan göra ibland. Sedan var det dags för "dum-rutan" som jag nu har bestämt mig för att sätta ihop till ett helt moment och målet är att Aila i viss mån ska lära sig ordningen som stå, sitt och ligg kommer i. Har även bytt sittkommando till "sätt", liten skillnad kanske, men det känns som att risken minskar för att hon ska blanda ihop det med ligg då. Det gick över förväntan, stadgan var helt ok och bara ett skifte av 6 totalt blev fel. Istället för att göra om då det blir fel så rättar jag Aila på stället, tror att det blir tydligare för henne vad jag egentligen ville att hon skulle göra då. Vi kör enligt detta koncept ett tag så får vi se hur resultatet blir. Totalt sett ett bra pass på nostalgisk mark!

PS. Har kommit med på lägre spåret 2 maj i Örebro, ska bli skitkul!