Härlig känsla!

Idag kändes det nästan som i en dröm när jag gick fot med Aila :-) En riktigt bra dröm! Det kändes som att vi hade kunnat gå nästan hur länge som helst utan att hon skulle tappa koncentrationen och så har det aldrig känts förut.

I min iver att få Aila att tycka att det är dödskul att gå fot så har jag öst på med en hel armada av roliga och hetsiga belöningar. Och visst har det funkat - Aila tycker att det är helkul för det mesta. Men bieffekterna har varit flera och egentligen inte alls oväntade eller ologiska, men jag har på nåt vis blundat för dem, för det har känts så VIKTIGT att hon ska tycka att det är ROLIGT. Bl a så går hon för långt fram, studsar gärna lite, gnäller ofta etc.

Katarina och jag har diskuterat detta och kommit fram till att jag behöver göra fotträningen lite tråkigare, eller lite mer sansad kanske är ett bättre ord. Lugnare belöningar och lite mer "nöta på" kommer nog att kunna ta udden av Ailas fot-iver.

När vi tränade i underbart vinterväder idag så fick jag jättebra peppning av Katarina. Att våga gå längre sträcka och inte vara så skraj för att det ska bli fel. Då är det bara att bryta och börja om. Och vips, så kändes det inte så "jobbigt" mentalt att gå fot. Jag kan bli så låst vid att jag inte vill att Aila ska göra fel och vara hetsig att jag knappt vill gå fot med henne. Men den känslan rann av mig helt idag och istället smög en riktig GLÄDJE över att gå fot sig in. Kändes jättehärligt!

Har knyckt fotot nedan från Katarinas blogg. Visst ser Aila ut som en riktig dressyrhäst :-)